Skönhetshistoria: Chanel no.5

Härom dagen tog jag en spontanshoppingrunda (oops..) på Åhléns City här i Stockholm. Har ni varit där förresten? De har uppdaterat hela skönhetsavdelningen! Jättefint. Efter att jag unnat mig (hehe) ett av Diors nya läppstift Addict Gel Lacquer sneglade jag mot Chanel-disken och fick syn på den uppdaterade versionen av Chanel no.5. Blev genast sugen – och också inspirerad att berätta mer om den ikoniska parfymen! Dagens inlägg handlar om historien bakom Chanel no.5.

Länge hölls mode och dofter åtskilda. Det var först i början av 1900-talet som modehusen också började tiillverka parfym – såklart var Chanel ett av de första. Allt började 1920 när Gabrielle Chanel ska ha träffat den fransk-ryske parfymmakaren Ernest Beaux – jag skriver “ska ha träffat” eftersom gränsen mellan myt/verklighet när det gäller Chanel är svårt att bena ut, de älskar att tänja på gränserna – och Gabrielle ska ha sagt att hon ville ha en doft “som doftade kvinna, inte ros”.

 

Legenden berättar att hon av alla prover Beaux tagit fram valde den femte doften. Gabrielle ska ha sagt “I show my collections on the fifth of May, the fifth month of the year, so let’s leave the number it bears, and this number five will bring it good luck”. Doft nummer fem, Chanel no.5, innehöll noter av ylang-ylang, jasmin, mysk, sandelträ och – mycket ovanligt för 1920-talet – aldehyder som gav doften en fräsch, “ren”, känsla. Att man blandade olika noter med varandra var också ovanligt för tiden: beroende på social status använde kvinnor på 20-talet vanligtvis en av två sorters parfymer. Antingen blomdofter, gärna med en specifik blomma, eller mer “sensuella” dofter med mysk och jasmin. Aldehyderna gjorde också att doften stannade längre på huden. Perfekt för den moderna kvinnan, tyckte Gabrielle.

Flakongen var också nyskapande för sin tid – enkel och ren till skillnad från tidens typiska kristallflaskor. Legenden säger att designen ska påminna om de rakvattenflaskor Gabrielles älskare, Arthur “Boy” Capel, använde. Än idag har den samma design, med några små ändringar, som 1921 – en enkel, genomskinlig glasflaska med en fyrkantig kork med rundade former (formen av Place Vendome i Paris!).

Efter lanseringen den femte maj 1921 användes doften först bland Gabrielles vänner och som present till couturekunderna som handlade i chanelbutiken på 31 Rue Cambon, Paris. Provrummen parfymerades med doften, och gör så än idag. Den har sedan starten marknadsförts i flera uppseendeväckande kampanjer med bland andra Catherine Deneuve, Nicole Kidman, Brad Pitt (!?) och kanske den mest spännande: Marilyn Monroe som ju sade i en intervju att hon använder “två droppar Chanel no5” när hon gick till sängs.

 

Än idag är Chanel no.5 en ikonisk doft som jag tror de flesta av er har ett exemplar utav. Jag använder den inte så ofta, jag nöjer mig med att den får se vacker ut på nattduksbordet. Samtidigt finns det en enda doft på min önskelista: Chanel no. 5 L’eau. Ett perfekt exempel på Chanels träffsäkerhet i att förena gammalt och nytt, verklighet och myt, legend och sanning. You know me and you don’t – som den nya doftens slogan säger.