Det var bättre förr. Eller?
Som alltid inom mode- och skönhetsindustrin svänger trenderna snabbt. Först sköljer trenden över oss, men snart känner vi oss mätta och längtar efter något nytt. Och så börjar processen om. Från ett fokus på innovativ high-tech hudvård med de senaste ingredienserna har pendeln svängt. Vi längtar efter det ursprungliga och “naturliga”. Vi börjar tillverka tvålar hemma i våra egna kök, rotar i mormors lådor och framförallt – drömmer oss tillbaka till svunna tider. När livet var enklare och produkter var naturliga – eller?
Ravenscourt Apothecary tillverkar dofter inspirerade av klassisk litteratur.
Ta tvål, till exempel. Ravenscourt Apothecary gör handgjord tvål, “like in the old days”. En process som tar fyra veckor, från tvåmassa till färdig kaka. Mysigt, tänker du. Romantiskt. Du ser grundaren, Tanya, röra med de stora slevarna i grytor. Hon är rosig om kinderna och bär säkert kjol. Inte byxor. Små barnhänder hjälper till. De skrattar. Så fint!
Som historiker tänker jag snarare “like in the old days”, hurdå? Tvål tillverkas traditionellt av djurfett som kokas samman med lut. Ajaj. Stackars alla de kvinnohänder som fått brännskador och ärr av det frätande lutet. Ravenscourt-Tanya har valt ekologiska, “naturliga” växtoljor. Hon gör också parfymer inspirerade av litterära klassiker. Vad sägs om Mr Darcy som doftar “fine, manly and woody” med noter av myrra, tall, bergamott och tea tree?
L’Officine Universelle Buly är ett måste att besöka om du ska till Paris. Jag har skrivit om märket förut, i min parisguide. Märket grundades 1803 av Jean-Vincent Buly, parisisk parfymör och destillatör, som snabbt blev ett namn bland stadens rika kvinnor. Framförallt blev en lotion populär, Vinaigre de Buly, som sades kunna ge bäraren en vacker, jämn hudton (gissningsvis en mycket blek sådan, med tanke på tidens ideal). Men butiken stängdes ner och glömdes bort. Först hundra år senare väcktes märket till liv igen – helt rätt i tiden. Idag tillverkas produkterna i franska laboratorium, men man är mycket noga med att bevara märkets traditionella recept och Bulys “själ”, så butikerna är självklart inredda som 1800-talsapotek med ljuskandelabrar, mörk marmor och knarrande trägolv.
“The Officine Universelle Buly believes in the virtue and wisdom of beauty secrets that have endured and been passed down for thousands of years..”
“Ancestral beauty” och “universal beauty secrets”. Så kallar Buly sina produkter – man säljer tvålar, kammar, parfymer och krämer men också mineraler och leror i lösvikt, som du blandar till egna peelings och masker. Men smakar det så kostar det! En tandborste – förvisso med borst av siden och ditt namn ingraverat – får du punga ut 40 € för. Eller vad sägs om 50 ml fikonkaktusolja för 185€? Den ska verka anti-age. Jag erkänner att jag har köpt tändstickor härifrån. Och läppbalsam. Det var det enda jag hade råd med. Till mitt försvar: läppbalsamasken var jättefin, den stämplades med mina initialer och kom i en söt pouch..
Bésame Cosmetics är makeupmärket för dig som älskade att titta i farmors badrumsskåp som liten, som gärna lägger en eyelinervinge och perfekt, röd läpp. Grundaren Gabriela Hernandez, som är historiker, beskriver tillverkningsprocessen såhär: “we gather vintage makeup from estate sales, auctions and antique stores and recreate the colors and textures to exactly match the originals, including our classic reds”. Vad sägs om “Victory red”, inspirerad av – och en direkt replika av – den röda färg som kvinnor uppmanades bära under andra världskriget, som marknadsfördes med “Beauty as Duty”. Eller 60-talsljusrosa, pastelliga “Portrait Pink”. Allt är veganskt, cruelty free och tillverkat med moderna ingredienser men med en rejäl flirt åt gammaldags glamour – Grandma chic.
Medgrundaren av det amerikanska hudvårdsmärket Fresh, Lev Glazman, har sagt att han en dag “sprang på” ett recept på en 1800 år gammal kräm av romaren Claudius Galenus. Från receptet utvecklades sedan serien Crème Ancienne, hudvård med sumpörtsolja (meadowfoam seed oil), ros och lavendel. Idag tillverkas de för hand på ett tjeckiskt kloster. Du hörde rätt – av munkar! De lär ha de mjukaste händer.
Gucci har nyligen lanserat en första parfymkollektion, The Alchemist’s Garden, som för oss bakåt i tiden. Liksom Buly vill Gucci ge oss känslan av ett gammaldags apotek med hypnotiserande dofter i vackra glasflaskor. Fortfarande svulstigt Gucci men med hintar av alkemi, esoteri och mystik. Här finns parfymer, doftljus, oljor i pipettflaska (såklart) och acque profumate, “doftvatten”. “The Voice of the Snake” kommer i en svart porslinsflakong med gulddetaljer och har noter av saffran, oud och patchouli. Tungt. “The Virgin Violet” doftar desto mjukare – viol, mysk och iris.
Ingredienserna till dofterna har Gucci dock låtit vara nutida. Ska man vara krass vill nog ingen köpa en doft som tillverkats historiskt korrekt. Ta ambra till exempel: ett vaxliknande ämne som doftar varmt och mustigt, som kokos och vanilj, men också lite marint. Inte konstigt eftersom ämnet kommer från kaskelotvalens tarmar! Eller mysk, som traditionellt utvunnits från myskhjortens testiklar. Idag framställs de båda på syntetisk väg, så du kan andas ut.
2020 vill vi ha produkter med ~själ~. Den konservativa trenden vi ser i skönhetsproduktbranschen är dock inget isolerat fenomen. Skrämmande 25% av befolkningen vurmar om en skapad, påhittad “svenskhet” och drömmer tillbaka till “fornstora dar”. Vi längtar efter trovärdighet och äkthet i en tid där allt känns fejk och utvecklingen går snabbt. Men innan du köper en graverad kam, kom ihåg – själen i märken likt dessa är byggd på duktig marknadsföring och produktdesign. “Ancestral beauty” må vara iklädd mormors sidenscarf men är inget annat än vanlig, labbtillverkad skönhet. Och tur är väl det – det var inte bättre förr!
