Beauty,  Historia

Parfymens historia från antiken till idag

Vackra, pampiga Nationalmuseum är ett måste att besöka om du är uppe i Stockholm över en helg! Eller om du bara har vägarna förbi. Jag sitter gärna på museum och lektionsplanerar, skriver blogginlägg (som detta!) och läser inför dräkthistoriakursens seminarier. Eller går på föreläsningar!

Nationalmuseum ordnade en gratisföreläsning förra veckan som jag var tvungen att gå på: parfymens historia från antiken till idag. Ja ni hör ju! Föreläste gjorde representanter från franska Osmothèque i Versailles: världens största doftarkiv och ledande forskningsinstitution som kartlägger och spårar parfymens historia. Jag trodde att vi bara skulle få en föreläsning – inte visste jag att vi också skulle få lukta på återskapade dofter från 100-talet till idag!

“Tag de finaste kryddor, 500 siklar flytande myrra, hälften så mycket eller 250 siklar doftande kanel, 250 siklar kalmus, 24500 siklar kassia, allt efter tempelvikt, och en hin olivolja. Av detta skall du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, konstfärdigt blandad; det skall vara en helig smörjelseolja.”
Andra mosebok, 30:25

Det är svårt att veta exakt när parfym började användas. Arkeologer har hittat väldoftande krämer och oljor i egyptiska och sumeriska gravar från så tidigt som 3000 f.kr. Då i form av små alabasterbehållare med olika kallpressade kådor och oljor, som enbärsolja. Hade doft endast hade ett förskönande syfte eller också en rituell funktion, som väldoftande rökelse i religiösa ceremonier? “Parfym” kommer från latinets “per fumum” som betyder just “genom rök”. Man har hittat parfymrecept beskrivna på väggarna i Horustemplet i staden Edfu i mellersta Egypten, byggt kring 200-talet f.kr, som tyder på att det var präster som ansvarade för dofthanteringen. Kanske vid balsameringen av döda? Receptet visar en kryddig blandning av enbär, kanel, russin, myrra, honung och vin.

Också grekerna och romarna kom att bli flitiga användare av parfym. Gärna kryddiga sådana med ingredienser som köptes från persiska och indiska handelsresande. Den första doft vi fick lukta på under föreläsningen var just en romersk doft från 200-talet. Den påminde om glögg – varm, örtig, kryddig – och var troligtvis i sin ursprungliga form en olja eller smör som smordes in.

Myrrhine: Would you like me to perfume you?
Cinesias: By Apollo, no!
M: By Aphrodite, I’ll do it anyway.
C: Lord Zeus, may she soon use up all the myrrh.
M: Stretch out your hand. Take it and rub it in.
C: Hmm, it’s not as fragrant as might be; that is, Not before it’s smeared. It doesn’t smell of kisses.
M: How silly I am: I’ve brought you Rhodian scents.
C: It’s good enough, leave it, love.
Ur Lysistrate av Aristofanes, 411 f.kr. 

Om man tycker om parfym, känner man säkert till den franska staden Grasse och dess vidsträckta ros- och jasminodlingar. Det är här som de finaste doftingredienserna produceras än idag, till märken som Dior. Men visste du att Grasse började som en läderindustristad? På 1500-talet var Grasse ett center för garvning av läder, en process som luktade så illa att man tillsatte olika dofter för att dölja stanken, som ros, jasmin och tuberos. “Master Perfumer and Glove Maker” – så löd den titel som infördes 1614 för de allra mest erfarna hantverkarna. När Katarina av Medici 1533 gifte sig med den franske kungen tog hon med sig flera trender som kom att bli populära hos det franska hovet: högklackade skor, korsett, balett, att äta med gaffel – och en trend som kom att bli särskilt viktig för staden Grasse – parfymerade läderhandskar. Trenden spred sig och Grasse bokstavligt talat blomstrade!Att bära parfym har alltid varit förenat med status. På 1700-talet parfymerades det mesta: kläder, näsdukar och peruker doftsattes. Huden kunde strykas med vinegretter eller vitpudras med parfymerat puder. De rikaste kunde anställa en egen parfymör. Den andra doften vi fick testa under föreläsningen var den cologne parfymören Tessiere tog fram åt Napoleon i början av 1800-talet. En överraskande fräsch och citrusfrisk doft!

På 1800-talet kom de första parfymhusen som franska Coty, Houbigant och Guerlain. Man lyckades ta fram syntetiska ingredienser, aldehyder, och parfym blev ett billigare sätt att ta del av rådande modetrender. Tidens dofter var blommiga och orientaliska. “Tantiga”, tycker nog många. Vi fick dofta på Coty Chypres, den första chypredoften. En doftfamilj som bygger på bergamott, patchouli, ekmossa och labdanum, och den orientaliskt tunga Guerlain Shalimar, en klassiker från 1925 som står sig än idag med noter av bergamott, iris och vanilj.

Hur vill vi dofta idag? Föreläsningen avslutades med de senaste decenniernas dofttrender: från könsuppdelade “flick”- och “pojkdofter”, karamellsött, sportigt fräscht och kändisparfym. Thierry Mugler Angel och Giorgio Armani Aqua di Gio. Dofter som fortfarande säljer bra idag, men inte förknippas med samma lyx och flärd. Parfymnörden 2020 bär istället en personlig, smal nischparfym istället för sötsliskiga storsäljare från någon av de kommersiella jättarna. Parfymhusens svar – att lansera “exklusiva” serier, som Armani Private Blend och Dior La Collection Coutourier. Dyrare, svårare att få tag på – men för den sakens skull inte “bättre”. Eller godare!

Läs mer om parfymhistoria:
International Perfume Museum i Grasse
Perfume: The Alchemy of Scent av Jean-Claude Ellena
Quintessentially Perfume av Nathalie Grainger


Guerlain Shalimar / Dior Diorissimo / YSL Opium / Thierry Mugler Angel

 

One Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *