Dräkthistoria: Underkläder och kvinnoideal

Från korsetter till shapewear.

I alla tider har kvinnokroppen formats och formats om, täckts, visats upp, klätts in och snörats åt.
Dagens inlägg handlar om modehistoria och den del av modet som vi sällan får se – underkläder. 

Varför underkläder? Oavsett tidsperiod har underkläder haft liknande funktion och syfte. De skyddar kroppen från kyla och accentuerar på olika sätt kroppens former. De kan vara sensuella och erotiska och antyda något om vad som göms där under, eller tvärtom skyla och gömma. Genom historien har de dock sett helt annorlunda ut än de gör idag.

Barbie Nox, Glassbook 2018.

Renlighet. Idag känns det självklart att byta underkläder dagligen, men när började man med det? För att förstå underklädernas funktion genom historien, måste vi först förstå synen på kroppen och renlighet. Att vara ren handlade länge inte om att tvätta sig – att tvätta kroppen med vatten ansågs länge rent av ohälsosamt – utan att inte låta kroppens vätskor och dofter komma i kontakt med kläderna. Eftersom klädtvätt var ett mödosamt arbete och antalet klädesplagg en kvinna ägde var få, tvättade man så sällan som möjligt. Visst fick man fläckar, men de togs bort med ättika och ammoniak.

Hur skulle då kroppsutsöndringarna hindras från att nå kläderna? Lösningen – att bära en underskjorta! Istället för dagens underkläder bars en lång skjorta eller särk med långa ärmar, så kallad chemise, närmast huden. Skjortan var tillverkad i tunn ull eller lin och byttes så ofta man kunde och hade råd med. Underlivet var med andra ord bart, och kom att vara så fram till slutet av 1800-talet. Först då introducerades underbyxan, som knappast såg ut som dagens tajta, korta trosa. De första underbyxorna, så kallade pantalonger och mamelucker, hade puffiga, långa ben som knöts vid anklarna med rosetter. Länge tyckte många att underbyxorna var otympliga – hur skulle man nu gå på toaletten?

Korsett, ca 1790.

Att forma kroppen. Kvinnors kroppar har i alla tider försökt stöpas om med olika slags formande underkläder, som korsetter, krinoliner och olika kudd-anordningar på rumpa och höfter. Den smala midjan och vida kjolen var mode redan på 1500-talet, en silhuett som höll i sig fram till sent 1800-tal – som igen fick ett uppsving med Diors The New Look 1947.

Över den tunna linne-chemisen bars en korsett: ett formande plagg som höll in midjan, stärkte hållningen och plattade till eller pushade upp bysten beroende på den kroppsform man ville åt just då. Kjolvolymen skapades antingen genom att bära många lager underkjolar, eller av en styvkjol förstärkt med valben eller rottingringar i olika former. Här finns en nytta med korsetten – eftersom kjolarna och de olika volym-anordningarna var tunga, kunde de vila på korsetten i midjan som då avlastade en del av vikten. Utan korsett, ingen enorm kjolvidd. På 1900-talet försvann korsetten mer och mer, och så även den vida kjolen, men midjan fortsatte att formas med olika slags gördlar och brösten kom att få eget stöd genom den nya uppfinningen behån.

Korsetter från 1947 och sent 1700-tal

Lyx á la 2000-tal.

Underskjorta, ca 1650.

Underkläder som social markör. Kläder, och underkläder, har alltid fungerat som ett sätt att separera olika grupper från varandra, men vad som ansetts “god smak” har skiftat. Idag är kanske idealet ett matchande set sidenunderkläder på en jämn, slät, hårlös kropp, utan skavanker eller doft. Förr var idealet något annat. Ju rikare du var, desto fler skjortor hade du att välja mellan, helst tillverkade i det vitaste linnetyget eller i den nya, importerade bomullen som nådde Europa i mitten av 1600-talet. Underskjortan var således ett statusplagg. Tunna material som lin och bomull ansågs lyxigast (inte minst eftersom löss hellre valde ull..). Skjorttyget kunde vara broderat och hade gärna spetsdetaljer vid ärmslut och halskrage, som fick synas under nästa lager kläder. Ju mer delikat spets, desto lyxigare.

Närmast kroppen. Vi kan enkelt föreställa oss hur människor, kläder och möbler måste ha luktat i en tid utan rinnande vatten och toaletter, med trångboddhet och sjukdomar. Kanske sågs kroppens dofter mer naturliga i en tid när de alltid var närvarande? Doft var inte önskvärt men tvättades inte bort, utan doldes av olika parfymer, oljor och puder (av de som hade råd). Det är först under sent 1800-tal som smutsen blir en tydlig markör för att skilja rik från fattig. Hygien blir en statusmarkör: ett sätt att skilja sig från det opassande och osmakliga och visa upp en anständig, ren, pryd kropp. I “Husmoderns Lexikon för Etikett och God Ton” från 1938 kan läsas: “kultiverade personer bada dagligen eller minst en gång i veckan”.

Och så idag. Hur ser dina underkläder ut? Använder du Spanx och shapewear? Bär du dem för att kläderna ska falla snyggare, eller för att hålla in oönskade fettvalkar? Hur ofta tvättar du dig och dina kläder? Känner du dig extra fin när du har på dig underkläder i exklusiva material, även om ingen ser dem? Vad kommer framtidens människor säga om våra underkläder?

Läs mer om underklädernas historia:
C. Willet & P. Cunnington – A History of Underclothes
Svenska Vitterhetsakademien – Smuts och hygien
Victoria & Albert Museum – A brief history of underwear