Hösten har länge varit min favoritårstid och veckorna nu, när skolan och kurserna börjar igen, är min bästa tid på året. Höstmode, nystart, nya klasser att undervisa och – det bästa – min kvällskurs drar igång! Jag ska läsa dräkthistoria! Kursen är en distanskurs via Uppsala Universitet som sträcker sig från september till juni nästa år.
Jag frågade på Instagram och ni var eniga: att låta sammanfatta det jag lärt mig, och publicera inlägg om just dräkthistoria på bloggen, tyckte ni alla var en bra idé! Jag har skapat en egen kategori som ni hittar på startsidan. Var börjar vi? Kursen är kronologisk och första momentet fokuserar på 1500-talets hovkultur. Det är det svarta, spanska 1500-talsmodet jag visar idag!
1. Prinsessan Catalina Micaela av Spanien, målad av Alonso Sánchez Coello 1585.
2. Drottning Mary Tudor av England, målad av Antonis Mor 1554.
1500-tal. Europa är indelat i små furstehus och rika kungadömen. Trots att 98% av befolkningen är bönder är det i samhällets översta skikt, bland kungar, furstar och de kungliga hoven, som modet dikteras. I Sverige regerar Vasaätten sedan Gustav Vasas maktövertagande 1520. Tronen går i arv: Gustav Vasa inför arvsrätt och sönerna, prinsarna, utbildas i de fina konsterna för en framtid som europeiska ledare. Vasa vill inte vara sämre än sina kontinentala konkurrenter – Sverige ska inte vara ett rike i periferin utan stå i händelsernas centrum! – men svenskarna är knappast modebildande. Vasa blickar söderut, till modet som bärs av det tyska och spanska hovet och avundas lyxen som omgärdar de italienska handelsfamiljerna. Han sänder ut köpare och kallar in skräddare.
1. Drottning Anna av Spanien, målad av Alonso Sánches Coello, 1500-tal.
2. “Kvinna med solfjäder”, målad av Alonso Sánchez Coello, 1500-tal.
3. Drottning Mary Tudor av England, okänd konstnär, 1515.
Männen bar en slags volumiös kortbyxa, pluderhosor, med lyxiga silkesstrumpor till, en kort jacka, doublet, med puffärm och mantel över axlarna. Ibland lades en kortare mantel över ena axeln. Byxorna och jackorna hade ofta slitsar, där de volumiösa sidenunderplaggen kunde pösa ut. Kvinnornas stil hade den klassiska smala midjan och vida kjolen, förstärkt med en vertugall, en krinolinliknande underkjol. Både män och kvinnor bar vita linneskjortor underst, med spetskanter som stack fram vid de svarta ärmsluten. Skjortan hade också en styv tårtpappersliknande krage – en detalj som kommer bli större och mer detaljerad över tid. Män och kvinnor bar ofta någon slags hatt, tunna skinnhandskar och vackert dekorerade näsdukar.
“Klädseln är ett språk som vi uttrycker oss med.
Modedräkten har alltid återspeglat ideal och känsloströmningar i tiden”.
Det spanska modet var tongivande. Det var i Madrid de första skrädderihandböckerna gavs ut, liksom modejournaler som snabbt spreds över Europa. Den spanska stilen var svart, sober och elegant. Man skulle föra sig, och klä sig, med värdighet och allvar vilka de svarta, mörka färgerna symboliserade. Den tunga, svarta sammeten var rikt dekorerad med ädelstenar, pärlor och broderier i guld, ofta med mönster inspirerade av den moriska kulturen från Nordafrika.
Vacker sidenblus signerad The Row.
Vad kan vi ta med oss, från 1500-talet in i garderoben idag? Även om mycket är fult (puffiga kortbyxor med utstående blygdkapsel, inte så hett!) är det mycket jag tar med mig från det spanska, svarta 1500-talsmodet. Jag älskar de böljande, tunga, svarta sammetstygen och den raka hållningen man kan se i kungaporträtten – kläderna tvingade en att stå på ett mäktigt, propert sätt. Den vita skjortan med rysch och vacker spetskant vid ärmsluten är också en favorit. Speciellt när den sticker fram under det dekorerade svarta.
1500-talsinspirerat mode? Kanske. Cecilie Bahnsen, Massimo Dutti & Zara.
