Le Journal des Dames et des Modes, 1830
Att ta modeinspiration från historien. Då tänker ni kanske Chanel och Dior. Jag backar tillbaka till början av 1830-talet! Volym upptill, nedtill, markerad midja, som en överdriven timglasform. Drama. Och de små skorna. Har ni sett så söta! Inte allt för olika de ballerinaskor jag gärna bär.
Den här svarta outfiten från 1837 är troligtvis en sorgeklädsel. Enligt 1734 års lag skulle en änka sörja i ett år, änkling sex månader. Det fanns en praktisk orsak bakom denna, ganska märkliga bestämmelse: under sorgetiden fick man inte ingå nytt äktenskap så att eventuella barn skulle hinnas födas “i rätt äktenskap”, innan man gifte om sig. 1915 ändras lagen och man tog bort väntetiden – ifall kvinnan kunde bevisa att hon inte var gravid. Först 1968 togs väntetiden bort.
Särskilda förordningar reglerade sorgeklädseln, även om de inte var fastställda i lag. Som att bära sorgflor efter Ulrika Eleonoras död 1693. Det ansågs länge kotym att bära svart, en färg som hovet införde som sorgefärg på 1500-talet. En vanlig bondkvinna fick såklart snabbt återgå till vanliga sysslor och ägde sällan särskilda sorgekläder. På så sätt blev de svarta kläderna en statussymbol – att kunna sörja i rätt outfit blev något för de rikaste.
Jag sydde om min Totême Zonza-skjorta för att skapa mer volym.
Jag köpte en vit skjorta med de mest fantastiska ärmar men tyckte att den var alldeles för tight. Så jag sydde om dem! Köpte tyg, tog fram symaskinen och sydde om baksidan av skjortan för att skapa mer volym och vidd. Jag älskar tyg som “står ut” och blusar med just volumiösa ärmar. Till denna volymfest, små, nätta svarta skor. Jag har samlat favoriterna nedan.
